Det finns en sorglig lycka i att aldrig mer vara ett med dom som vet precis vem du är.



Sitter och lyssnar på musik, gungar lite med benet och leker med mitt hår. Fredagskänslan är ju så underbar. Väntar på att en film ska ladda klart och sen ska jag lägga mig och kolla på den. Det är skönt att kolla film ensam tycker jag, för om jag har sällskap vill jag oftast bara sitta och prata med personen om annat istället för att koncentrera mig helt på filmen. Haha, jag är konstig jag vet, men sådan är jag.

Värdelöst inlägg egentligen men så får det bli. Förvänta er aldrig någonting, förvänta er inga mästerverk. Jag har tappat skrivandet ungefär lika mycket som jag håller på att tappa dig. Och det suger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0