Love is not painful. The pain come from loneliness, rejections, doubts and broken trusts.
Jag blir glad när människor säger att jag är en glad människa. Jag är en glad människa, det är jag. Även om jag kanske inte alltid visar det och jag vet att jag inte varit speciellt glad den här hösten/vintern. Det mesta har gjort ont. Och ibland skäms jag över att känna sorg när jag har så mycket glädje i mitt liv. Men det är så himla svårt att ignorera och tänka bort allt det där som gjort så himla ont. Det är svårt att försöka vara stark när man i själva fallet känner sig så himla svag. Och speciellt, att man inte får tycka att det faktiskt känns skit jobbigt.
Känslan av att inte få vara med den man älskar och bryr mig så himla mycket om. Det är någonting jag lärt mig att leva med. Saknaden alltså. Men trots en jävla massa saknad och sorg så har jag lärt mig att vara lycklig, kanske aldrig helt till fullo men jag vet att jag någongång kommer slippa vakna på morgnarna och känna saknad. Det är jag helt säker på.
