Någonstans måste det finnas luft som inte gör ont att andas.

Ni ville ha mer egenskrivna texter och min syn på saker och ting. Självklart kan jag ordna det. Men mycket av det jag vill skriva och berätta går helt enkelt inte att publicera. Och även om jag skulle vilja berätta mina djupaste hemligheter för er så låter jag bli. Sedan känner jag inte alltid för att blotta min insida. Det finns så mycket otydliga känslor som jag vill förklara för er men någonting stoppar mig. Jag tror inte jag riktigt vågar, så oftast väljer jag att vara inlåst i mig själv.

Men när jag tänker efter är det ganska skönt att skriva och berätta. Jag räknar inte med att någon ska förstå, för mycket av det jag skriver är nog ganska obegripligt. Men det är nog sådan jag är. Men iallafall, det där med att skriva är något jag älskar att göra, så det tänker jag fortsätta med. Så va snälla.


Avslutar detta röriga inlägg med världens bästa Håkan som har det finaste och varmaste leendet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0