hholocene

Vickan stod på knä och bad om att jag skulle blogga, och eftersom jag är hennes BFF så måste man ju ställa upp. Ställa upp för laget liksom. Vickan och jag går i samma klass och vi är SÅHÄR tighta med varandra. Vi avslutar varandras meningar och när vi går på stan och ser en kille som är sådär good-looking så kan vi titta på varandra och då förstår vi direkt vad det är vi tänker. Vi gör varandra övertrötta och vi skämtar alltid när vi är med varandra. Vi kan ibland uppfattas som dumma i huvudet med våran humor, men det är bara roligt.

Vi tycker ganska olika om saker och ting, men ändå så lika. Vi lyssnar exemeplvis inte på samma musik. Men en sak som vi har gemensamt är att vi älskar kärlek. Vi är båda två stora romantiker. Jag älskar att prata kärlek med henne för vi tänker och tycker samma saker. Vi kan alltid säga vad vi tycker till varandra för vi är alltid ärliga mot varandra. Hon är rolig, snygg, har fina kläder och är superduper snäll.

Jag är glad över att jag har en sådan fin vän.

Det har varit en konstig dag idag, alltså inte en dåligt konstig dag utan bara.. Konstig. Skitsamma, jag är ganska konstig själv så. Var och lunchade med Vickan tidigare idag och sen har jag tränat. Sen kom jag hem och kände mig död. BAAAH.


Jag åt nyss en nattmacka, det var gott. Se så hungrig jag såg ut.

Men nu ska jag kolla på Gossip Girl.

Jag vet inte mycket, men en sak jag är säker på att jag vet är att ingen, verkligen ingen kan sätta ord på känslor så bra som Håkan Hellström.

Kärlek är som en jävla orkan, egentligen. I början är allt bra, lugnt och skönt typ. Allt är underbart. Sen kommer den där jäkla orkanen och vänder upp och ner på ens liv och får en att känna någon slags rädsla. Rädsla för att få livet i olika delar som man senare måste pussla samman. Sen när orkanen är över så finns det bara oredan kvar. Allt ligger kvar som en jäkla röra och man vet inte riktigt var man ska börja, eller hur man ska göra. Det enda man känner är en jävla sorg (och en jävla massa saknad) och så undrar man: Varför hände detta oss?

BA SÅ FUL, eller hur Fulvig?

Ska luncha med Vickan. Coolt det lät. Luncha. Aja, hejdå!

 

Har pyjamaskalas hos Vickan. Det är mysigt.

Jag lyssnar på musik hela tiden. Speciellt när jag är hemma. Och sen när jag är ute går jag runt med en hörlur i ena örat, bara man för höra lite. Och Spotify har hängt med mig i något år och ibland scrollar jag upp och ner bland alla mina listor och fortsätter så. Sedan stannar jag på en låt. Känner. Får upp minnen direkt och ibland ler jag. Men oftast bryter jag ihop inuti, för det var ju den där låten vi tyckte så himla mycket om.

Min lilla Ipod har legat och skräpat i mina lådor alldeles för länge nu, men nu ska den snart iväg och träna med mig. AS TAGGAD TJEJ, BEACH 2012 HERE I COME!!!!! Skoja. Nej, men nu kör vi.

Ibland när jag har svårt att somna ligger jag vaken och funderar över saker. Som till exempel nu, då jag tänker jag på alla som ligger ensamma i sina sängar. Jag undrar lite över vilka som ligger där och saknar. Saknar något eller någon liksom och ibland står jag inte ut med tanken.

Sen tänker jag på de som har någon, som liksom har någon att somna bredvid, som har någon att känna den där fantastiska känslan med, tryggheten liksom - att just ha någon bredvid. Uppskattar de det så som jag tror att jag skulle göra?

Sen funderar jag över vilka det är flest av, de som är ensamma eller de som har någon? Eftersom ensamma personer är en, och de som har någon är två.. Inte sant? Borde inte det då betyda att det är fler som inte är ensamma? Kan ha fel, men jag önskar och hoppas verkligen jag har rätt.

Ibland dampar man på allt och ena sekunden skrattar man så att man gråter. Ibland pirrar det i magen och ibland gråter man för ingenting, men som samtidigt är så mycket. Ibland känner man sig ful och fin på samma gång. Sån dag är det idag, när allt är upp och ner, fult och fint på samma gång.


Skulle vara mysigt ha någon som man vet inte kommer krossa ens hjärta.

Lite Kapten Röd på det.

Kapten Röd – Framåt För Evigt
Kapten Röd – Ju Mer Dom Spottar
Kapten Röd – 1.000.000 Nollor

Nyårsafton var bra. Jag hade roligt och ibland lite mindre roligt men va tusan, det var trevligt ändå. Jag hoppas iallafall alla ni andra hade det bra! Har dock inte kommit fram till några nyårslöften ännu. Tycker sånt är lite onödigt i och med att man lovar saker man ändå inte kan hålla. Så är det iallafall för mig. Men jag vill bli lyckligare, träna en massa och så vill jag orka hitta på massa roliga saker. Ja, det får bli mina nyårslöften.


Jag och min bästa igår.

Varenda en har en bildsummering av året som gått men alla mina bilder ligger på hårddisken och jag är alldeles för lat för att orka föra över dom bilderna, så jag hoppar det. Ska hoppa in i duschen nu och sen ska jag städa lite. Ikväll kommer mina homies hit, hehe. Sen drar vi ut på äventyr. Kommer bli så bra så.

Fick en fråga om var jag hade köpt klänningen som jag hade på mig något inlägg ner. Den köpte jag på Vero Moda för sisådär två år sedan.

Jag har varit och shoppat med min storebror idag. Jag köpte en mössa på rea, 75 kronor, nice. Sen köpte jag earcuff eller vad det nu kallas, vet inte om den kommer komma till användning men kan vara bra att ha eller något säg. Sen köpte jag lösögonfransar till imorgon, plus lite solpuder och sminkborstar. AJ sa plånboken.

Min kväll består av One tree hill. Om ni ville veta.

Det som irriterar mig med tjejer är ungefär samma sak som jag irriterar mig på hos killar. Så jag kör människor i allmänhet istället.

- Vi är så jävla fördomsfulla.
- Människor som säger "Finns för dig" och så gör dom inte det.
- Att vissa människor har så taskiga attityder så man bara vill spy.
- När random människor spottar på gatan precis där man står.
- Människor som anser att de är bättre än andra.

Något som jag tycker är attraktivt hos killar är när de är sig själva, och är sådär goa och omtänksamma. De ska inte bry sig jätte mycket om kläder, hår osv men de ska ändå ha koll. Schysst klädstil, snygga skor och fint hår är jätte attraktivt. + en bra personlighet och en schysst musikstil, då blir det pricken över i:et.


Min drömkille i mitten.

Question: Skulle du kunna lägga ut en bättre bild på ditt hår, så man ser färgen och så. Jag vill nämligen ha ett hum om hur jag ska göra när jag ska till frissan, och ditt hår ser ut ungefär så som jag vill ha det.



Answer: Varsågod! :)

____________________________________________________________

Alltså. Jag har nog inte förändrats något speciellt. Eller så har jag det, jag vet faktiskt inte. Har haft två jobbiga, MEN OCKSÅ bra år! Det får vi inte glömma. Men mycket har varit jobbigt. Förr hade jag hemskt dåligt självförtroende. Hatade mitt utseende, hatade min kropp, hatade mitt hår. Men mest ut av allt hatade jag min acne. Mådde rent ut sagt BAJS över det, vilket jag gör nu också men jag antar att jag har lärt mig att acceptera det mer och mer. Tack och lov. Så man skulle nog kunna säga att mitt självförtroende har blivit bättre genom åren.

Sen har jag nog vuxit som person också och jag har lärt mig mycket. Jag ska till exempel aldrig någonsin fästa mig så hårt vid en person igen. Nu menar jag inte att jag ska ge upp hoppet om kärlek och så vidare för det tänker jag aldrig göra. Men jag tror ni förstår vad jag menar. Att fästa sig vid en person kan bli väldigt jobbigt i slutändan. När man är tvungna att vara ifrån varandra - det är så jag menar.

Vet inte om jag hoppade ut ur ämnet nu men jag har inte förändrats så jätte jätte mycket. Förhoppningsvis har jag blivit klokare.. Snyggare? Haha, dunno. Rent utseendemässigt har jag inte förändrats så jätte mycket, eller? Jag vettetusan, haha.

Sitter på bussen in till Karlstad. Ska möta upp Vickan. Det luktar skit i bussen. En liten lägesrapport om var jag håller hus. I en illaluktande buss alltså. Nice. Ha det bra, hej!