hholocene

Jag hyperventilerar. Kent håller på och spelar in sitt tionde album i Frankrike just nu. Jag är så himla glad! Jag vet inte hur länge jag gått och väntat på det här. Hur nice som helst med en sådan här nyhet när man som mest behöver den. Tack tack tack som fan!!!! Bästa julklappen någonsin.

Min kväll eller natt kommer bestå av att lyssna Kent. Ni räddar mitt liv.





Åh, va fint.

Känns som om det är första gången jag kommer hem och det är ljust ute. Skönt är det i alla fall. Är på ett strålande humör! Okej, strålande var nog att ta i, men jag mår bra. Har suttit och skrivit en artikel i ca fyra timmar. Om det gick bra? Asså, vissa rader blev jag jätte nöjd med, men sen fanns det vissa delar som jag inte alls blev nöjd med så jag vet inte. Vi får se.

Nu ska jag äta pepparkakor och ädelost med päronsmak. Min favorit. Plus massa te för jag har ont i halsen. Sen ska jag läsa eller något annat kul.

I ärlighetens namn ska jag erkänna att jag inte gör så särskilt mycket om dagarna. Framför allt inget vettigt. Jag sover, går i skolan, tittar på One tree hill, sover. Däremot är jag ganska så flitig med Iphone och fotograferar det mesta jag gör bara för nöjet i att sedan redigera dom med mina nya foto-appar. Sen lyssnar jag mycket på musik. Just nu är jag inne i en Kings of leon period och satan vad bra de är!! Sen att Caleb Followill är världens snyggaste människa gör det ju inte sämre direkt. BACK DOWN SOUTH säger jag bara <3

Har nu ätit Tetralysal i cirka en månad och visst har det hjälpt. Jag får inte lika mycket finnar längre och det är så jävla skönt. Ska äta det i två-tre månader till, sen är behandlingen eller vad man säger slut. Jag har ju ätit Tetralysal förr och efter jag avslutat den kuren så har besvären kommit tillbaka. Så risken är ju stor att den gör det den här gången också. Så frågan är vad jag ska hitta på då?

Jag har läst lite om ett läkemedel som heter Roaccutan. Min hudläkare tipsade om det men när jag läste om biverkningarna så blev jag jätte tveksam. Det har ju varit flera diskussioner om det läkemedlet ska tas bort eller inte pga alla fruktansvärda biverkningar. Det kändes helt sjukt när jag läste om biverkningarna. Extrem torrhud, ledsmärtor, deppresioner, kräkningar, huvudvärk, yrsel, frånvaroattacker, ljuskänslighet, njurinflammation, personlighetsförändringar osv. Helt jävla sjukt! Att det ens finns att sälja på marknaden.. Sedan står det även att många biverkningar kan bestå i resten av livet och en kille har till och med tagit självmord pga det här läkemedlet. Jag vet inte, mina föräldrar tilllåter mig inte att äta det men det finns ju för tusan ingen annan utväg. Har testat allt!! Och Tetralysalen som jag äter nu är inte problemfritt heller och det enda jag känner är att jag kan gå hur långt som helst, bara allting blir bra.

Men frågan är.. Är det ens värt det?


Känner mig stark som ens vågar lägga upp den här. Men det är såhär jag ser ut när jag inte bär smink. Ser hemskt ut, men är inte ens i närheten av hur det såg ut för någon månad sedan.. Nu har jag knappt någon acne alls! Halleluja.

Ibland händer oväntade saker. Oväntade saker man inte ville skulle hända och saker man absolut inte trodde skulle hända, men ändå så händer de. I början var allt sådär perfekt och man var lyckligast i världen, men sen så händer de där oväntade sakerna och man vet inte längre vad man ska göra. Alla murar bryts ner och hela världen blir grå. Allt känns meningslöst. Man intalar sig själv att man är svag, att man inte klarar av att hantera de här sakerna, för sån är iallafall jag.

Men för några veckor sedan hände någonting som jag aldrig trodde skulle hända. Den veckan var nog den jobbigaste veckan i mitt liv. Jag hade ingen aning om hur jag skulle ta uti med det eller hur jag skulle hantera det. Men nu har jag har lärt mig att hantera det, jag känner mig inte lika trasig längre och att jag ens kan hantera det här nu är stort för mig. Visst, jag faller tillbaka ibland och hatar ensamheten lika mycket som då men jag tar mig upp lika fort igen, för jag antar att det här bara har gjort mig starkare. Jag har annat på tankarna nu och det är skönt. Allt det onda försvinner emellan åt. Även om jag saknar det lika mycket som förut, så har jag lärt mig att hantera det. Jag tänker mer positivit och ibland känns det konstigt att folk säger att jag är positiv, för jag är så himla van att bli nertryckt, får ofta höra att jag är negativ och så vidare. Men jag är glad. Lycklig. Nu.

Det har varit en fin dag. Jag har varit med fina vänner. Jag har druckit gott te. Jag har ätit mig mätt på tacos. Jag har skaffat mig en adventsljusstake i mitt fönster. Jag har skrattat. Jag har legat och pratat om allt mellan himmel och jord med mina vänner. Jag har varit nära till gråt när Moa i Idol sjöng "carry you home" till sin bror. Jag har suttit på mitt rum och lyssnat 30 Seconds to Mars och bara känt att "livet är ju rätt okej trots allt".

Okej, det var den lägesrapporten. Nu ska jag sova, har spänningsvärk från topp till tå. Godnatt.

 

 

Sitter just nu och har engelska. Fast koncentrationen försvann så nu sitter jag och mobilbloggar. Vi slutar om ca tjugo minuter och då ska jag, Vickan, johanna och Jacquline in till stan och kolla lite. Ska bli så himla skönt med fredag! Ska ta det lugnt hela helgen och försöka bli av med min förkylning så jag kan börja träna igen. Men nu ska jag skicka in engelska arbetet och sen åka in till stan. Puss på er.

 

I den här bloggen har jag tänkt lägga mer eftertanke och tid bakom mina inlägg. Alltså, nu påstår jag inte att det automatiskt blir en bättre blogg om man gör så, men jag vill att mina inlägg ska vara grammatiskt korrekta, nu säger jag inte att min grammatik alltid är korrekt för det finns hur mycket som helst kvar att lära, men jag vill liksom att det ska se bra ut och att det inte är något jag slängt ihop i all hast. Jag vill att det ska vara något som andra faktiskt finner någorlunda intressant. Jag vet inte, men jag brukar alltid vilja känna när jag trycker på "spara och publicera" att det iallafall finns något vettigt att läsa i inläggen.

Just nu sitter jag hemma och lyssnar på Anna Ternheim's nya som är helt fantastisk och jag känner mig lite trött och kanske lite ledsen men jag insåg just att jag inte borde vara det, eller så borde jag det, jag vet inte. Känslor är konstiga. Jag bestämmer mig för att vara glad istället. Pappa tycker att jag har varit mycket gladare på senaste tiden, förutom på morgonen då jag är som ett jävla åskmoln som vill döda alla ungefär. Nej okej, så illa är det faktiskt inte. Men jag är fan inte glad på morgonen, det vet min familj. Ibland säger pappa att han har lust att drämma till mig i pannbenet. Ja, på skämt då förstås. Jag kan vara rätt evil, tro det eller ej.

Men nu blev jag dödstrött så nu ska jag sova.
Puss och godnatt!